Pressmeddelande från Tintinföreningen
4 oktober 2012
Tisdagen den 25 september 2012 blir en dag som Tintinfantaster i hela Sverige sent ska glömma. Det var den dag då ”Kulturhuset i Stockholm kastade ut Tintin”, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Vad det handlade om var att den konstnärlige ledaren för Kulturhusets barn- och ungdoms-verksamhet gått ut i media med sitt beslut om att gallra ut samtliga Tintinalbum från barnbiblioteket TioTretton. Detta med motiveringen att serierna spred koloniala nidbilder.
Det anmärkningsvärda var att det här inte enbart handlade om Tintin i Kongo – ett album genomsyrat av den koloniala världsbild som rådde i Europa 1930 och som sedan länge haft en given plats på Serieteket men som inte alls köpts in till TioTretton. På grund av ett problematiskt seriealbum, som inte ens fanns på biblioteket, gallrades alltså samtliga Tintinalbum ut. Man valde att grovt generalisera Hergé, en av seriekonstens pionjärer och obestridliga mästare, vars album är översatta till ett sjuttiotal språk och som sålt i över 250 miljoner exemplar.
Tintinföreningen menar att många kritiska debattörer inte har läst Tintinalbumen, åtminstone inte i vuxen ålder. Hade de gjort det, skulle de ha känt till de humanistiska idealen i serien, så som de framträder i flera olika album genom årens lopp. En känd episod förekommer i Blå lotus (1936) där Tintin räddar livet på den kinesiske pojken Tchang och säger nyckelrepliken: »Alla vita är inte elaka, men vi människor känner varandra för dåligt.« En annan berömd sekvens återfinns i Koks i lasten där Tintin och kapten Haddock befriar afrikanska muslimer från deras fångenskap, och där inte minst kapten Haddocks vulkaniska vredesutbrott mot slavhandlaren får löpa över flera sidor. Och låt oss inte glömma Castafiores juveler (1963), där Tintin och kapten Haddock tar romer i försvar mot allmän dumhet och fördomsfullhet. Exemplen kan mångfaldigas.
Vad gäller det ofta utpekade ungdomsverket Tintin i Kongo (1931) står det helt klart att det är ett album som präglas av koloniala värderingar och tidstypiska uttryck för exotism som idag lätt tolkas som rasism. Det är ett album fyllt av den fördomsfulla inställning till Afrika som rådde i Europa på 1930-talet, och tyvärr är ingen immun mot sin tids fördomar – så inte heller den unge Hergé.
Om man verkligen eftersträvar tolerans, kunskap och fördjupning, då ska man varken förbjuda eller censurera. Man ska istället lyfta fram föremålet i dagsljuset och diskutera och analysera. Man ska inte gömma sig bakom floskler och ta billiga mediapoäng. Sök kunskap! Låt barn läsa. Och låt barn läsa mycket!
Tintinföreningen står till förfogande för var och en som vill veta mer om Tintin och Hergé. Det ser vi som en av föreningens huvuduppgifter. Den gångna veckans debacle visar också med all önskvärd tydlighet hur viktigt det är att seriekonsten som sådan behandlas med respekt, kunskap och förståelse. Det är en fantastisk konstart där text och bild konvergerar på ett unikt sätt. Och allra bäst tycker vi att detta kommer till uttryck i Hergés seriealbum om Tintin och hans vänner, en seriesvit som löpande utvecklats i humanismens tecken och skänkt oss så mycket glädje, kunskap och värme i såväl ung som vuxen ålder!
Vi väljer att avsluta med ett citat av Hergé själv:
Jag tecknar för det barn jag en gång var och fortfarande är. Jag har accepterat att jag inte är fläckfri… Man upphör aldrig att utvecklas.
Pressmeddelandet går att ladda ner som PDF här:
GT pressmeddelande
Tintinföreningens längre uttalande finns som PDF här:
GT uttalande
